Min historia Del 2

11 oktober 2006, klockan 00:16

Ja, nu känner jag mig redo för nästa steg i kedjan…Nr 2 i min historia…

Jag hade en ganska bra tonårstid…spenderade mycket tid i stallet, och var inte till några större problem för mina föräldrar…bara det vanliga småtjafset som uppstår ibland…städa rum, snälla kan jag få lite pengar och annat…

När jag var nitton år, och gick sista året i gymnasiet, så hände något som skulle komma att påverka mitt liv än idag….

En mörk höstnatt, ca en månad innan jul, vaknade jag av skrik….

Det var mina föräldrar som skrek och bråkade…

Jag hade aldrig hört dom skrika till varandra innan, och jag blev rädd…

Jag började gråta där jag låg i min säng…efter ett tag gick jag ner och in i köket där dom stod…dom tystnade och såg på mig…kände att jag inte klarade av att lyssna…tog min täckjacka och gick ut och satte mig på trappen och rökte…grät…

Mamma kom ut, ”du kan inte sitta här ute, du fryser ihjäl” sa hon…jag brydde mig inte…”jag kommer inte in förrän ni slutat skrika”…

Efter lite övertalande gick jag in…dom satte sig med mig i köket…”vi ska skiljas” …

Jag blev ledsen…men förstod ändå…visste att kärleken slocknat…hade sett tecknen…men inte velat se…

Min pappa, som då jobbade utomlands, åkte ner dit, och blev kvar…

Mamma började leta lägenhet i samma stad som mina systrar bor i…jag försökte klara skolan…

Min mamma mådde väldigt dåligt under denna tid…jag stannade hemma på fredag och lördagkvällar, för att vara med henne…var orolig…hon var elak mot mig…kallade mig elaka saker, pratade skit om pappa, tryckte ner mig…

Och två veckor senare hände det…

Vaknade en söndagmorgon av ett snyftande ljud…gick ner för trappan, in i vardagsrummet…på golvet ligger min mamma…hon gråter, skriker och kräks…har svårt att andas…

Jag springer ut i hallen och ringer 112…”hjälp, ni måste hjälpa mig…min mamma ligger på vardagsrumsgolvet och kräks…hon kan knappt andas”

Samtidigt skriker mamma…”Ge fan i att ringa…jag vill inte ha hit nån!!!”

Jag lämnar uppgifter som telefonisten frågar efter, lägger sen på…

Min mamma skriker nu åt mig…”Ditt luder, hora, du är inte min dotter!!!”

Jag bryter ihop och springer ut på gatan…skriker ”hjälp mig” åt första person jag ser…hon stannar upp, börjar sen springa mot mig…följer med in i vårt hem…sätter sig på huk vid mamma…kollar luftvägar…frågar hur hon mår…

Jag fick senare veta, att denna kvinna var sjuksköterska…

Under tiden står jag i dörröppningen…skakar, rädd, ledsen för att mamma kallar mig dessa saker…

Mamma lugnar ner sig direkt…jag tänker…”varför kunde jag inte lugna henne, varför lyckades inte jag???”

Ambulansen kommer, mamma läggs på bår, in i bilen…jag sitter fram med han som kör…ledsen, gråter…

Anländer till akuten…”vi kan inget göra, hon måste till psyket, det är inget fysisk fel på henne”

Åker till psyksjukhuset…samma ställe där farliga, psykiskt sjuka sitter…

Mamma läggs in…dom tar ifrån henne allt, nycklar, skärp, tändare…allt som hon kan använda för att skada sig själv med…

Jag ringer min syster..hon sätter sig i bilen och kör direkt…nästan 50 mil enkel resa…hon säger att jag inte ska behöva tåla mer…ska inte behöva höra mer…

Några timmar senare kommer hon…stannar hos mamma en stund…förklarar…”jag tar lillasyster med mig hem till mig en vecka, hon orkar inte mer” mamma skriker och är arg…säger elaka saker…

Åker hela vägen hem till min syster…hon ringer min skola, och berättar att jag inte kommer på en vecka…det är ok…

Jag pratar med mamma i telefonen några gånger under veckan…slutar alltid på samma sätt…hon blir arg, skriker elaka saker och lägger på luren…

När jag kommit hem är jag rädd…jag är rädd för henne…men hon är lugnare nu…äter starka mediciner…

Några veckor senare flyttar hon, över 50 mil bort…kvar i vårat stora hus sitter jag…med min säng, en soffa och ett köksbord med stolar…annars tomt, lika tomt som inne i mig…

Min pappa hjälper mig att hitta en lägenhet..orkar inte bo kvar i huset…det är stort, och jag känner mig liten…

Pappa hjälper mig med hyra och mat medans jag går i skolan…försöker finnas där…men det är svårt…när han inte finns där fysiskt…han är ju utomlands…

Orkar inte skriva mer nu…fortsätter vid att senare tillfälle…om hur mitt liv blev när jag till slut bor själv…och mitt förhållande till mamma och pappa…

Godnatt