Semester, känslor och saknad…

Halloj! 🙂

Idag är det torsdag och lääääänge sen jag skrev igen. Det händer saker i mitt liv hela tiden. Men eftersom allt är positivt så känner jag inget behov av att skriva av mig.

Jag och The New Lover är tillsammans nu. Vi kom fram till att vi hade känslor för varandra och bestämde oss för att gå in i ett förhållande. Det är bara ett par veckor gammalt, så det är nytt och spännande. Vi pratar fortfarande på samma sätt som innan, vilket gör att vi är avslappnade och trygga i varandras sällskap. Det enda som är nytt är känslorna som bubblar i oss. Jag är kär… för första gången på tio år! Jisses, det är nytt och lite nervpirrande, men jäkligt mysigt. 🙂

Från och med måndag så har vi två hela veckor ihop, ensamma, vilket ska bli mysigt, roligt och samtidigt lite spännande. Kommer jag balla ur och tycka det är jobbigt att inte få ensamtid, eller kommer jag kunna anpassa mig efter situationen? Det är ständigt nya situationer som jag ska prövas i, men det är som sagt spännande. Och eftersom vi kan prata med varandra så är det inte heller några problem. Jag säger vad jag tänker, känner och vill och likadant gör han, så blir det inga missuppfattningar…

Det här kan bli så galet bra om det funkar!!! 🙂

Puss och kram på er. Mer kärlek till folket! 😉

Känslor är förvirrande…

Eeeeevigheter sedan jag skrev nu!

Livet lunkar på, snart semester och jag väntar fortfarande på att sommaren ska komma igång på allvar.

Vaknade en timme innan klockan ringer idag, så jag tänkte att jag skulle skriva något. Men vad?!?

Just nu har jag många känslor som bubblar i mig, som skrämmer mig, och som förmodligen utvecklar mig. Men dom är jobbiga att handskas med. Efter tio års avstängning blir man lätt överväldigad när de sköljer över en…

I morgon är det midsommarafton och den skall spenderas med The New Lover. Hoppas på fint väder så man kan sitta ute en stund på kvällen. 🙂

Nä, jag är nog inte redo att skriva här. Jag ger upp för denna gång…

Men jag lever iaf, så ni vet… 😉

Puss på er!

Kärlek eller inte kärlek??

Har precis haft ett samtal med The New Lover om kärlek och förhållanden.

Vi diskuterade det faktum att rädslan för förhållanden egentligen grundas på rädslan för förändring. Att man själv måste acceptera att förändras, på både gott och ont.

Jag själv vet att jag är rädd för förhållanden och att jag därför föredrar den sorts relation som The New Lover och jag har. Det är enkelt, man kan stänga av känslorna och känna sig trygg. Men det är inte bara rädslan som gör att jag föredrar detta. Jag känner oxå att jag inte är ”färdig med mig själv”. Jag behöver hitta mig själv och hitta en stabilitet i mig själv. Min hjärna säger mig att utan den grunden kan man inte bygga ett bra förhållande.

Men efter vårat samtal så vandrade min hjärna iväg några steg till.

Vad händer om, en dag, HAN står framför mig… och jag missar honom… pga att jag är så inställd på att ”finna mig själv”?? Kan det hända? Jo, jag tror tyvärr det. Jag känner mig själv och jag vet att jag blivit proffs på att stänga av mina känslor när något/någon blir för nära.

Jag behöver nog fundera igenom det här ordentligt. Se om jag kan hitta ett sätt att finna medelvägen kanske? Finns den ens….?

För jag tror att om HAN stod framför mig idag, så skulle jag inte upptäcka det. Och det i sig är nedslående. Jag tror helt enkelt att det är farligt att stanna kvar i ett enda tänkande. Att lära sig om sig själv innebär oxå att man måste lära sig flexibilitet. Att KÄNNA när det är rätt. Inte bara låta hjärnan fatta alla beslut, vilket jag gör idag. Både hjärta och hjärna måste vara med i det jag gör helt enkelt.

Men hur fasiken lär man sig det?

Hmm… fick en del att jobba med inser jag.

Nåja, jag mår bättre idag iaf. Saker som kändes som ett helt betongfundament på mitt bröst igår, känns åtminstonde bara som lättare gatstenar idag. Problemet är inte löst, men jag är en bit på väg. Resten får jag ta efterhand det kommer. Många tårar blev det igår, men med tanken hela tiden fokuserad på ”det känns bättre i morgon och då kan du tänka rationellt igen” , så lättade det hela.

Nu ska jag svära lite till över min icke fungerande tvättmaskin, sen blir det lite tv innan sängdags.

Kram på er!

Vill inte mer…

Idag är jag så jäkla ledsen och besviken… på mig själv…

Jag försöker och försöker, men lyckas alltid ställa till det ändå.

Om det bara hade varit jag som behövt leva med det så hade det varit lättare att handskas med, men nu blir nära och kära inblandade oxå.

Jag älskar mina vänner, men det känns ibland som om allt jag gör är att ställa till med problem.

Vill dra täcket över huvudet och aldrig mer vakna och behöva se dom i ögonen. Det är känslan just nu.

Jag skäms…

Znark, znark…

… hörs det från sovrummet där The New Lover ligger och sover efter att vi gjort oss av med lite frustration.

Dagen har varit stressig, men det har väl funkat ok ändå. Kontorsjobb idag oxå… Suck… Vill inte längre. Men så är det när ingen annan kan jobbet, då får jag ställa upp.

Hamnade med på bild och blev intervjuad idag av tidningen. Jisses, jag tänker inte läsa tidningen på ett par dagar tror jag. Och jag tänker i fortsättningen se allmänt sur och grinig ut så fort vi har media på besök!

I morgon är det tisdag, den hatade tisdagen… men vi har bestämt oss för att börja dagen på bästa sätt…;-)

Och nu tänker jag krypa ner bredvid en varm kropp och somna. Förhoppningsvis kan jag sova hela natten, utan att vakna av ryggfan som är grinig just nu.

Sussa sött alla där ute i bloggvärlden…

Badboys vrs. Badgirls

Funderade lite i duschen. Över det här med Badboys, som det så ofta snackas om att vi tjejer faller för.

Men Badgirls snackas det sällan om. Jag har många Badgirls i min bekantskapskrets. Min definition av Badgirls är:

*Är snäsiga mot sina pojkvänner kroniskt och jämt.

*Klarar inte av att festa ihop med pojkvännen, då de antingen tycker att de får för lite uppmärksamhet eller så anklagar de pojkvännen för att ha tittat på någon annan och därmed är bråket i full gång.

*Varje utekväll ihop slutar med tårar, skrik och slag.

*De har dålig självkänsla och måste trycka ner sin pojkvän för att själv framstå som bättre.

Det roliga med detta är att killar verkar acceptera det och bara hänga på i rodeon. De Badgirls jag känner, är oxå de som haft de längsta förhållandena i bekantskapskretsen. Medan de lugnare tjejerna, de som är mer självständiga och lugna, är de som sällan har ett långvarigt förhållande.

Jag tillhör den andra kategorin. Visst, jag kan bli arg och skrika och gapa precis som alla andra, men jag behandlar åtminstonde min pojkvän med respekt. Samma respekt som jag vill ha av honom.

Män dras ofta till min självständighet och att jag har ”skinn på näsan”, men efter ett tag så verkar dom tycka det är jobbigt? tråkigt? Så det som för mig in i ett förhållande är samtidigt det som tar slut på förhållandet? Eller?

Nu ska jag ju inte påstå att det alltid är killen som gör slut med mig, men vid de tillfällena så verkar det ha varit just detta som varit orsaken.

Är jag tråkig som inte skriker och gapar och skapar drama hela tiden? Är jag tråkig som inte behandlar min pojkvän som skit? Är jag tråkig som inte är den svartsjuka typen när vi går ut?

Jag måste oxå säga att de killar som jag varit tillsammans med, som anses som Badboys, oxå är de som behandlat mig bäst. De som verkat snälla och trevliga är de som helt plötsligt börjat behandla mig respektlöst och därmed snabbt försvunnit ur mitt liv.

Så en Badboy och en Badgirl är inte av samma skrot och korn. Eller?

Förvirrande är det, och jag lär förmodligen aldrig klura ut hur det där funkar…

Det jag vet är att jag kommer fortsätta behandla mina potentiella pojkvänner med respekt. Jag kommer inte bli en Badgirl.

Att hålla näsan över ytan…

… är vissa dagar svårare än andra. Idag är en sådan dag.

Jag har arbetat på kontoret denna veckan. Det har funkat, men jag har inte mått bra av det. Stresståligheten är på botten och jag har haft ont i magen nästan hela veckan.

Eftersom svenskt luftrum är stängt fortfarande så betyder det dessutom att jag blir kvar på kontoret, iaf i morgon skulle jag tro. Killen jag ersätter lär ju inte komma hem. Skit!

Ekonomi… tja, 9 kr på kontot, inga cigg, 9 dagar till lön…

Idag är det svårt att vara positiv…