Semester, känslor och saknad…

Halloj! 🙂

Idag är det torsdag och lääääänge sen jag skrev igen. Det händer saker i mitt liv hela tiden. Men eftersom allt är positivt så känner jag inget behov av att skriva av mig.

Jag och The New Lover är tillsammans nu. Vi kom fram till att vi hade känslor för varandra och bestämde oss för att gå in i ett förhållande. Det är bara ett par veckor gammalt, så det är nytt och spännande. Vi pratar fortfarande på samma sätt som innan, vilket gör att vi är avslappnade och trygga i varandras sällskap. Det enda som är nytt är känslorna som bubblar i oss. Jag är kär… för första gången på tio år! Jisses, det är nytt och lite nervpirrande, men jäkligt mysigt. 🙂

Från och med måndag så har vi två hela veckor ihop, ensamma, vilket ska bli mysigt, roligt och samtidigt lite spännande. Kommer jag balla ur och tycka det är jobbigt att inte få ensamtid, eller kommer jag kunna anpassa mig efter situationen? Det är ständigt nya situationer som jag ska prövas i, men det är som sagt spännande. Och eftersom vi kan prata med varandra så är det inte heller några problem. Jag säger vad jag tänker, känner och vill och likadant gör han, så blir det inga missuppfattningar…

Det här kan bli så galet bra om det funkar!!! 🙂

Puss och kram på er. Mer kärlek till folket! 😉

Känslor är förvirrande…

Eeeeevigheter sedan jag skrev nu!

Livet lunkar på, snart semester och jag väntar fortfarande på att sommaren ska komma igång på allvar.

Vaknade en timme innan klockan ringer idag, så jag tänkte att jag skulle skriva något. Men vad?!?

Just nu har jag många känslor som bubblar i mig, som skrämmer mig, och som förmodligen utvecklar mig. Men dom är jobbiga att handskas med. Efter tio års avstängning blir man lätt överväldigad när de sköljer över en…

I morgon är det midsommarafton och den skall spenderas med The New Lover. Hoppas på fint väder så man kan sitta ute en stund på kvällen. 🙂

Nä, jag är nog inte redo att skriva här. Jag ger upp för denna gång…

Men jag lever iaf, så ni vet… 😉

Puss på er!

Kärlek eller inte kärlek??

Har precis haft ett samtal med The New Lover om kärlek och förhållanden.

Vi diskuterade det faktum att rädslan för förhållanden egentligen grundas på rädslan för förändring. Att man själv måste acceptera att förändras, på både gott och ont.

Jag själv vet att jag är rädd för förhållanden och att jag därför föredrar den sorts relation som The New Lover och jag har. Det är enkelt, man kan stänga av känslorna och känna sig trygg. Men det är inte bara rädslan som gör att jag föredrar detta. Jag känner oxå att jag inte är ”färdig med mig själv”. Jag behöver hitta mig själv och hitta en stabilitet i mig själv. Min hjärna säger mig att utan den grunden kan man inte bygga ett bra förhållande.

Men efter vårat samtal så vandrade min hjärna iväg några steg till.

Vad händer om, en dag, HAN står framför mig… och jag missar honom… pga att jag är så inställd på att ”finna mig själv”?? Kan det hända? Jo, jag tror tyvärr det. Jag känner mig själv och jag vet att jag blivit proffs på att stänga av mina känslor när något/någon blir för nära.

Jag behöver nog fundera igenom det här ordentligt. Se om jag kan hitta ett sätt att finna medelvägen kanske? Finns den ens….?

För jag tror att om HAN stod framför mig idag, så skulle jag inte upptäcka det. Och det i sig är nedslående. Jag tror helt enkelt att det är farligt att stanna kvar i ett enda tänkande. Att lära sig om sig själv innebär oxå att man måste lära sig flexibilitet. Att KÄNNA när det är rätt. Inte bara låta hjärnan fatta alla beslut, vilket jag gör idag. Både hjärta och hjärna måste vara med i det jag gör helt enkelt.

Men hur fasiken lär man sig det?

Hmm… fick en del att jobba med inser jag.

Nåja, jag mår bättre idag iaf. Saker som kändes som ett helt betongfundament på mitt bröst igår, känns åtminstonde bara som lättare gatstenar idag. Problemet är inte löst, men jag är en bit på väg. Resten får jag ta efterhand det kommer. Många tårar blev det igår, men med tanken hela tiden fokuserad på ”det känns bättre i morgon och då kan du tänka rationellt igen” , så lättade det hela.

Nu ska jag svära lite till över min icke fungerande tvättmaskin, sen blir det lite tv innan sängdags.

Kram på er!

Vill inte mer…

Idag är jag så jäkla ledsen och besviken… på mig själv…

Jag försöker och försöker, men lyckas alltid ställa till det ändå.

Om det bara hade varit jag som behövt leva med det så hade det varit lättare att handskas med, men nu blir nära och kära inblandade oxå.

Jag älskar mina vänner, men det känns ibland som om allt jag gör är att ställa till med problem.

Vill dra täcket över huvudet och aldrig mer vakna och behöva se dom i ögonen. Det är känslan just nu.

Jag skäms…

Znark, znark…

… hörs det från sovrummet där The New Lover ligger och sover efter att vi gjort oss av med lite frustration.

Dagen har varit stressig, men det har väl funkat ok ändå. Kontorsjobb idag oxå… Suck… Vill inte längre. Men så är det när ingen annan kan jobbet, då får jag ställa upp.

Hamnade med på bild och blev intervjuad idag av tidningen. Jisses, jag tänker inte läsa tidningen på ett par dagar tror jag. Och jag tänker i fortsättningen se allmänt sur och grinig ut så fort vi har media på besök!

I morgon är det tisdag, den hatade tisdagen… men vi har bestämt oss för att börja dagen på bästa sätt…;-)

Och nu tänker jag krypa ner bredvid en varm kropp och somna. Förhoppningsvis kan jag sova hela natten, utan att vakna av ryggfan som är grinig just nu.

Sussa sött alla där ute i bloggvärlden…

Badboys vrs. Badgirls

Funderade lite i duschen. Över det här med Badboys, som det så ofta snackas om att vi tjejer faller för.

Men Badgirls snackas det sällan om. Jag har många Badgirls i min bekantskapskrets. Min definition av Badgirls är:

*Är snäsiga mot sina pojkvänner kroniskt och jämt.

*Klarar inte av att festa ihop med pojkvännen, då de antingen tycker att de får för lite uppmärksamhet eller så anklagar de pojkvännen för att ha tittat på någon annan och därmed är bråket i full gång.

*Varje utekväll ihop slutar med tårar, skrik och slag.

*De har dålig självkänsla och måste trycka ner sin pojkvän för att själv framstå som bättre.

Det roliga med detta är att killar verkar acceptera det och bara hänga på i rodeon. De Badgirls jag känner, är oxå de som haft de längsta förhållandena i bekantskapskretsen. Medan de lugnare tjejerna, de som är mer självständiga och lugna, är de som sällan har ett långvarigt förhållande.

Jag tillhör den andra kategorin. Visst, jag kan bli arg och skrika och gapa precis som alla andra, men jag behandlar åtminstonde min pojkvän med respekt. Samma respekt som jag vill ha av honom.

Män dras ofta till min självständighet och att jag har ”skinn på näsan”, men efter ett tag så verkar dom tycka det är jobbigt? tråkigt? Så det som för mig in i ett förhållande är samtidigt det som tar slut på förhållandet? Eller?

Nu ska jag ju inte påstå att det alltid är killen som gör slut med mig, men vid de tillfällena så verkar det ha varit just detta som varit orsaken.

Är jag tråkig som inte skriker och gapar och skapar drama hela tiden? Är jag tråkig som inte behandlar min pojkvän som skit? Är jag tråkig som inte är den svartsjuka typen när vi går ut?

Jag måste oxå säga att de killar som jag varit tillsammans med, som anses som Badboys, oxå är de som behandlat mig bäst. De som verkat snälla och trevliga är de som helt plötsligt börjat behandla mig respektlöst och därmed snabbt försvunnit ur mitt liv.

Så en Badboy och en Badgirl är inte av samma skrot och korn. Eller?

Förvirrande är det, och jag lär förmodligen aldrig klura ut hur det där funkar…

Det jag vet är att jag kommer fortsätta behandla mina potentiella pojkvänner med respekt. Jag kommer inte bli en Badgirl.

Att hålla näsan över ytan…

… är vissa dagar svårare än andra. Idag är en sådan dag.

Jag har arbetat på kontoret denna veckan. Det har funkat, men jag har inte mått bra av det. Stresståligheten är på botten och jag har haft ont i magen nästan hela veckan.

Eftersom svenskt luftrum är stängt fortfarande så betyder det dessutom att jag blir kvar på kontoret, iaf i morgon skulle jag tro. Killen jag ersätter lär ju inte komma hem. Skit!

Ekonomi… tja, 9 kr på kontot, inga cigg, 9 dagar till lön…

Idag är det svårt att vara positiv…

Mordet i Landskrona.

Hamnade framför Debatt en stund, som handlade om mordet i Landskrona. Det snackades mycket om att brottsligheten är grov där osv.

Det jag direkt reagerar på är ”mob-mentaliteten” som infinner sig hos människor när något sådant här inträffar. Människor säger och gör saker som de inte skulle gjort annars. De rasar och är arga. Jag förstår dom till viss del, för jag tycker oxå att det som hänt är otroligt hemskt och ofattbart! Men…

Jag är rädd för mob-mentaliteten. Den växer sig ofta så stark så den riskerar utmynna i något  som ingen vill ta ansvar för. Jag blir rädd när jag ser olika grupper på Facebook som hänger ut ”gärningsmannen” med namn, adress, telefonnummer och allt man kan tänkas vilja veta.

”Utvisa honom och hela hans familj!” står det. Men… har hans familj mördat?

Då säger ni: ”Nä, men dom borde uppfostrat honom bättre.”

Då säger jag: ”Ja, och de borde de svenska föräldrarna som har barn som snattar, våldtar, stjäl, misshandlar, mördar, begår ekonomiska brott m.m oxå göra… eller!?

För det är väl så det är? Vi är alla människor med en egen vilja och ett eget ansvar. JAG ska ta konsekvenserna för mitt handlande, men MIN FAMILJ ska inte behöva göra det.

Det roliga är att det är just det som är skillnaden. När det gäller en svensk som begått ett brott så skriks det inte ”Straffa honom/henne och hela hennes familj!”. Men det gör det när det är en person av utländsk härkomst.

Skrämmande tycker jag…

Krig föder inte fred… När ska världen inse det…?

Godnatt.

Trött idag ja…

Ska strax krypa ner i sängen och ta igen lite förlorad sömn. (precis som om det funkar eller)

Gick upp till The New Lover igår och grät av mig och var patetisk en stund. En varm famn och lite prat räcker långt! Tack!

Sen blev det pizza och tv. Även en runda i bilen. Sen… ja… *pip* … barnförbjudet. Klockan blev så mycket så jag bestämde mig för att bli kvar över natten. Nackdelen med att gå hem är ju att man hinner få friskluft på vägen och bli pigg. Somnade som en stock, men vaknade då och då. Behöver vänja mig vid att ha någon bredvid mig helt enkelt.

När klockan ringde i morse var jag halvdöd, men tog mig ändå igenom dagen på ett hyfsat bra sätt.

Efter jobbet har jag kollat på Avatar och följt hockeyn på nätet. Lugn kväll med andra ord.

Har helt galet ont i munnen! Har ingen aning om varför, men jag gissar på att det kommer från halsen som oxå är aningen raspig. Måtte jag inte bli sjuk igen! Jag orkar verkligen inte med det här längre! Att aldrig få vara frisk en längre tid tär på kropp och själ… Hör den ena efter den andra som har halsfluss, så orolig blir man såklart.

Meeeen nu måste jag få lite sömn.

Kram på er trogna läsare!

Med tungt hjärta.

Om igår var en bra dag så är idag en dålig dag.

Tårarna har runnit i en timme nu och jag får inte stopp på dom. Dom svämmar över hela tiden och mitt hjärta känns tungt.

Men det är så det är. Det är bara att acceptera att de dåliga dagarna kommer med jämna mellanrum. De kommer mindre och mindre tätt, men de finns där. De hänger över mig som ett svart moln.

Min mammas ansikte är det som jag ser tydligt framför mina ögon. Hon fattas mig…

Min stackars blogg…

… är alldeles bortglömd och misshandlad… 😦

Har inget större sug efter att skriva just nu. Vilket i sig är bra, för det betyder att jag mår bra. Behovet att skriva av mig kommer ju allt som oftast när jag mår dåligt, så sålänge jag inte skriver här så mår jag bra, så ni vet. 😉

Livet ramlar på… Veckan har iofs inte varit den bästa, eftersom jag åkte på en maginfluensa i tisdags. Urk! Länge sen jag kräktes så kraftigt! Men nu är den överstökad för i år hoppas jag.

Vaknade tidigt idag, så även om klockan bara är nio så har jag redan hunnit med en morgonpromenad. Det är underbart väder just nu och jag njuter i fulla drag! Våren lockar verkligen fram det bästa hos folk och det märks att alla är lite mer uppåt om dagarna. Själv älskar jag att ta tidiga morgonpromenader när alla andra sover och det är tyst och lugnt ute. Känna, höra våren… Fåglarna som sjunger i träden, dofterna som lovar mer, solen som sakta men säkert börjar värma en vintertrött kropp… lovely…

The New Lover då? Jodå, vi träffas fortfarande och roar oss, precis som innan. Vänskapen djupnar mer och mer och allt känns bra, avslappnat och skönt. Jag kan inte riktigt komma över hur mycket tur jag (eller vi) har haft som funnit varandras … hmmm… själsfrände är nog inte rätt ord, men får användas i brist på annat. Vi passar helt enkelt som pusselbitar med varandra. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Fy fan vad skönt att ha hittat någon som är på samma våglängd som en själv, som inte analyserar sönder varje ord jag säger och omedelbart tror jag är kär om jag uttrycker min förundran över att vi funkar så bra ihop. Killar verkar inte inse att det faktiskt finns tjejer som fixar att ha ett förhållande baserat på vänskap och sex. Well… their lost… 😉 Men The New Lover verkar inte ha några funderingar åt det hållet, vilket jag är glad för. Jag är avslappnad och säger vad jag vill, utan att behöva oroa mig för att mina ord förvrids till något de inte är…

Jag är oxå glad och tacksam över att jag gjort mig av med en del ”vänner” som stal energi från mig. Nu har jag kvar de som verkligen betyder något för mig och som accepterar att jag är jag och som inte hela tiden bara kräver, kräver, kräver. Jag är avslappnad i deras närhet och känner att de älskar mig för den jag är, precis som jag älskar dom för den de är. Jag kan ha lite ångest ibland över att jag inte uttrycker min tacksamhet och kärlek oftare till mina vänner, men jag har helt klart blivit bättre på det. Nu när jag omger mig med vänner som inte bara kräver hela tiden så har jag oxå blivit mer social och känner mer och mer att jag hittat tillbaka till den Härskarinnan jag var innan. Som tycker om att omge mig med folk och som blir rastlös av att sitta hemma själv kväll efter kväll. Mycket av det kan jag nog tacka The New Lover för. För han ger mig positiv energi som jag använder mig av i mitt vardagliga liv.

Så även om jag sitter här och har vaknat alldeles för tidigt, är lite trött och kanske en aning bakfull, så är jag nöjd med min tillvaro. Ekonomiska bekymmer som jag har betyder så mycket mindre när man har goda vänner som finns runt en. Man kan ta de bakslagen som kommer på ett enklare sätt. Visst har man dagar då allt ter sig stort och omöjligt, men man kommer över det när man funderar på vad man har, inte på vad man inte har.

Jaha, detta blev visst ett långt inlägg som hyllar mina nära och kära… men det är dom fan värda! Jag måste ha varit en pain in the ass att leva nära de sista åren och jag kan inte få ett större bevis på att de älskar mig, än det att de stannat vid min sida. Det är som dom säger: I motgångar visar det sig vilka som är ens riktiga vänner!

Jag älskar er alla och jag är tacksam för att ha er i mitt liv. Jag hoppas att vi alla en dag sitter hemma i ett kök med våra rullatorer och gaggar skit och gnäller över våra ålderskrämpor. För er vill jag ha i mitt liv så länge jag lever. Ni vet vilka ni är…

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen traska tillbaka ut i våren och njuta.

Puss!

Egentligen…

… tänkte jag ta bort den här bloggen, då den blivit lite ”outad”. Men va fasiken. Tål man inte att läsa mina ord så får man låta bli.

Var några veckor sedan jag skrev sist…

Tiden rinner på och solen har skinit nästan hela veckan.

Idag ska det tvättas fönster och sen tänkte jag ta en skön promenix i solen. Ja, insidan av fönstren ska tvättas. Det är lite väl kallt för att ta utsidan. Solen är bra, men oj vad skiten syns! Katterna har gjort nos och tassavtryck som behöver tvättas bort.

Storyn med The New Lover är fortfarande lika intensiv som innan. Vi har inte mattats av än och det finns inga tecken på att det går åt det hållet heller. Att upptäcka nya saker verkar ha blivit våran grej nu för tiden. Vi lär oss ständigt nya saker om varandra och det är spännande.

Igår var jag hos honom och det blev en skön stund, fast vi inte skulle…

Nä, jag MÅSTE ta tag i den här dagen nu.

Ha en skön söndag så hörs vi.

Puss!

Söndriga möbler, nya blåmärken och en öm kropp…

… låter som en misshandelshistoria inser jag. hahahaha Men så är det inte alls. Det är bara sånt som händer när det blir vild verkstad… 😉 Vilt sex+min kropp=blåmärken… så är det bara. Har alltid haft lätt för att få det. Men vafasiken… jag kan ju alltid titta på dom, tänka tillbaka och le åt minnet. Söndriga möbler ja… Hans säng är numera officiellt sönderk****ad. Och det var hans mamma som upptäckte det hela… Men nu blir det iaf vila från det vilda livet i en vecka.

Vaknade totalt igentäppt hos The New Lover i morse och insåg fort att det inte var det vanliga morgonsnoret. När jag kom hem så nös jag så många gånger så jag blev yr i huvudet och sedan dess har snoret riskera dränka min hjärna. Att det dessutom känns som om någon tryckt ner två pingisbollar i halsen är ju bara att förvänta. Gaaahhhh!

Alltså… jag vill inte skriva så mycket här just nu om tankar och intryck från helgen. Helt enkelt därför att det är så totalt, galet barnförbjudet. hehehe Låt mig bara säga att jag har haft det skönt och mysigt hela helgen…

I morgon blir det inget jobb. Ringde chefen som bara sa OJ när han hörde min whiskeyhesa röst, och sa att jag inte kommer i morgon. Money, money, money… Men nä, jag tänker inte fundera på det nu. Jag lever kvar i min och The New Lovers lilla bubbla tills i morgon när veckan börjar.

Atchooooooo! *torkar av skärmen*

Nu ska jag krypa ner under täcket och kolla på ett par avsnitt Vänner innan jag somnar.

Hoppas ni haft en skön helg ni med.

Puss!

Förkylning…

… är frågan om jag kommer att få?

Har precis kommit hem från Lover som är vrålförkyld. Flög på honom när vi käkade igår. Så nu är frågan… med tanke på de kroppsvätskor som utbyttes igår, i förrgår… yhea, you know the drill…hur förkyld kommer jag att bli?? Med tanke på att jag just nu känner en svag förkylningshuvudvärk och svid i näsan, så lär jag iaf åka på en.

Var iaf och lämnade av en massa olika te så han slipper dricka äckligt varmt vatten. I am the nightelf in shining armor… hehehe

Nåja, jag hoppas att han blir bättre fort och att jag slipper ligga förkyld i helgen.

Nu är det sängen som gäller. Orkar inte läsa några bloggar som jag brukar göra, för jag är dötrött. Får bli imorgon istället.

Natti!

Negativitet är uteslutet…

… ur min blogg idag.

En mycket bra dag idag!

Efter jobbet fixades ärenden och telefonsamtal som borde gjorts förra veckan. Men bättre sent än aldrig…

Ett samtal till The New Lover och hem till honom I went. Lite kaffe, en gemensam dusch (man ska spara på vattnet), verkstad, återhämtning, underbart god mat, prat och sen puss bye, bye. Snackar vi lyxonsdag eller!?!?! 🙂

Funderade lite på vägen hem, över om Miss Confused ligger och nynnar på låten ”Jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför” någon gång? Hahahahaha…

Nåja, nu ska jag göra mig redo för sängen. Kläder av, flanellen på, tandborstning, hårborstning och flätning, klockställande, ljudbok på, och ZZZzzz…

Så natti på er och hoppas fler än jag fått lyxa denna onsdag. 😉

Dagens låt blir off course:

Här sitter man…

… nyduschad i bara flanellen. Luktar gott och känner sig som människa igen. Mmmm…

Migrän idag alltså… grrrr… avskyr den!

När jag piggnat till hamnade jag iaf uppe hos The New Lover. Vi myste i soffan, slötittade på tv och drack kaffe. För en gång skull så pratade vi inte särskilt mycket. Så nu har vi testat på det med. Funkade utmärkt och var myyysigt! 🙂 Även om jag tycker lite synd om honom då han var lika seg och trött som jag när jag gick därifrån. Det var visst smittsamt…

Kvällen har jag tillbringat framför datorn. Fixat, donat och grejat med olika saker.

Nu tänker jag titta på ett avsnitt The Vampire Diaries och låta håret torka, innan jag ska krypa ner i sängen.

Godnatt på er.

Då var den över för denna gång…

… den förbannade migränen.

Kanske är det som The New Lover säger. Med allt som händer just nu, att jag tagit fler steg ut ur min lilla trygga bubbla, så blir det mycket att ta in och min kropp säger ifrån.

Har varit lite spänd i helgen och igår släppte de spänningarna med besked efter lite rummel i sänghalmen. Så det var egentligen ganska väntat att den skulle komma. Men jag lever hela tiden på hoppet. Kanske jag slipper den denna gång… Kanske den går vilse på vägen till mig… Men nä, jag blir besviken varje gång.

Det ÄR positivt att jag släpper min bubbla mer och mer, men fan vad rädd jag är ibland. Rädd att allt ska rasa igen, att jag ska slungas tillbaka till det svara hålet som jag spenderat så mycket tid att klättra upp ur. Jag är nästan vid kanten, jag ser kanten till friheten, men det är som i en dröm. Jag klättrar och klättrar, men kanten kommer inte närmare. De sista stegen är svårast… att våga lita på sig själv… att våga tro att det ska bli bra… att våga tro att jag har en framtid utan det nattsvarta mörkret. Har jag blivit för ”bekväm” i mörkret? Är det orsaken till att de sista stegen är så svåra att ta? Kommer de sista stegen att komma när jag är redo för det? Det är iaf vad jag hoppas på…

Moralen vann till slut…

… och nu är jag hemma.

Spenderat några galna och hysteriskt roliga timmar hos The New Lover. Som han säger: ”Ingen kan anklaga oss för att ha tråkigt iaf.”

Idag har jag varit rökfri på jobbet. Galet jobbigt, men det gick iaf. Morgondagen ser jag inte direkt fram emot. Alla ingredienser för att få en skitdag är redan nedlagda i byttan. För lite sömn, det är tisdag, jag är rökfri… Jäklar, det kommer bli tufft. Men det får jag ta i morgon när det kommer.

Nu tänker jag fortsätta njuta av kvällen som varit lovely på alla sätt och vis. Trevligt med en kille som vågar snacka utan att rodna upp till öronen…

Men joooo, nå no tänker ja no gå och lägg mej. Ja ska no barra borst tänderna först… hahahahaha Got to love finlandsvenska! 🙂 Visst ja, måste se om jag kan hitta mig ett par jävulshorn på nätet i morgon. Blinkande givetvis. 😉

Gonatt!

Ett nattligt inlägg…

… när jag egentligen borde sova…

Har haft en lovely kväll! Började med god mat hos Miss Confused. Sedan blev det tjejsnack till Mello såklart. Road Salt var favoriten! 🙂 Många retar sig tydligen på att gitarristen och trummisen inte gjorde något, men om de inte förstår det geniala med detta så tänker jag inte ens försöka förklara… Antingen förstår och känner man det, eller så gör man det inte… 😉

När stackars Miss Confused skakade av trötthetsfrossa så knatade jag vidare till The New Lover. Där blev det ytterligare snack om livets hemligheter och mysterier och en del mys. Got to love att hångla! 🙂

Nu borde jag sova för länge sedan som sagt, men jag är inte riktigt sovatrött ännu, bara lite sliten.

Känner doften av honom i mitt hår och jag kan inte göra annat än att le… Två ficklampor som möts i mörkret i sin jakt efter en ny glödlampa… Lyx!

Godnatt på er och dröm vackra drömmar…

Kel, mys och sex…

… verkar vara de grundläggande behoven i mitt liv just nu. Men så funkar man väl… lite ger mersmak…

Har varit hos G och druckit kaffe och pratat skit en stund. Jag var nog inte det roligaste sällskap man kunde ha. Satt och gäspade så käkarna riskerade hoppa ur led. Sorry stumpan! 🙂

Det här med mys, kel och sex ja…

Eftersom jag vill vara singel, men ändå har ett behov av dessa tre saker, så är det rätt så optimalt att ha det som det är nu. Enda lilla nackdelen är: Jag vill mysa NU! Men nej, det går inte. Jag vill ha kel NU! Men nej, det går inte. Jag vill ha sex NU! Men nej, det går inte. Där har jag hittat ett system: Man lär sig helt enkelt att spara dessa känslor på ett litet konto, som man sen tar fram när man väl har tillgång till de tre sakerna. Det är väl därför det kan bli lite intensivt i sänghalmen ibland kanske…

Jag trivs som sagt med nuvarande situation, som handen i handsken. Jag har lärt mig att spara på behoven och ge uttryck för dom när jag har chansen. Men jag kom att tänka på att det finns andra människor som inte har den fördelen. Hur gör dom för att inte gå i taket eller, motsatt, bli tomma inombords? Blev lite nyfiken… För det är förmodligen långt ifrån alla som skulle känna sig så totalt tillfreds i min situation. Eller?? Har jag fördomar där?? Hur mycket tur har jag egentligen som faktiskt hittat någon som inte bara kittlar mig tilltalande rent fysiskt, utan som dessutom kittlar min hjärna och utmanar mig varje gång vi möts? Att vi dessutom har lika syn på det hela gör det hela avslappnat och skönt, utan något jäkla krångel. Damn, I´m a lucky girl!

G:s reaktion på min situation var iaf den väntade. ”Kul! Är glad för din skull!” Got to love her! 🙂 Samma reaktion var det från Miss Confused håll. Detta är de två personer jag berättar allt för, vad det än gäller. Så The New Lover behöver inte vara orolig… 😉

Nu tänkte jag mysa ner mig i sängen en stund och vila mig i form till kvällen som kommer bestå av god mat, tjejsnack i massor och Melodifestivalen! Ska bli heeeeelnice! 🙂

Kanske jag smiter förbi The New Lover på vägen hem och snyter åt mig en snabb ”här-är-en-puss-i-väntan-på-mer” i dörröppningen…” hehehe

Har släppt loss en del av mig som varit inlåst ett bra tag, och det känns fu**ing lovely!!

Ha en uuuuunderbar lördag, för det tänker jag ha! 🙂

Puss och kram och nyp i stjärten!